Konsten att transformera en folkrörelse som ser kostnaden före vinsten

330 000 kronor per person och år tjänar Sverige för varje barn/ung med funktionsnedsättning som är aktiv. Ändå finns det just nu bara en organisation i Sverige som kan och vet hur idrott för personer med funktionsnedsättning funkar. Det är Parasport Sverige.

Vi jobbar för att lägga ner oss själva. Logiskt? Ja, det är det faktiskt.

Det finns nämligen få vinster med att sätta en utsatt målgrupp i ett eget rum där de inte möter andra. Inkludering ger däremot vinster på väldigt många plan. Därför är frågan om inkludering av Parasport en allt viktigare fråga i den globala idrottsdebatten och i Sverige.

Synen på rättigheter för personer med funktionsnedsättning varierar mycket runt vår jord. Hos våra grannar i Norge är alla idrotter är inkluderade och staten låser ca 5 % av statsanslaget till parasporten av folkhälsoskäl (och norska motsvarigheten till Riksidrottsförbundet låser ungefär lika mycket på eget bevåg). Flera andra nationer följer en strategisk linje där riktade medel till just parasport ingår även om idrotterna till största delen är inkluderad, här finns exempel som Nederländerna, Italien och Nya Zeeland. I Sverige styrs dock fördelningen av idrottsmedel av Riksidrottsförbundet, på uppdrag av Regeringen utan någon särskild riktlinje för parasporten.

På Riksidrottsmötet (RIM) i våras antogs en Handlingsplan efter ett initiativ från Parasport Sverige. Planen ska hjälpa samtliga specialidrottsförbund och parasporter att finna varandra och ge stöd till en inkludering. Idrotterna ska kort och gott ”hitta hem”. Ett exempel – ishockey är ishockey och borde administreras av ishockeyförbundet, oavsett om det spelas stående eller sittande.

Men, under RIM blev frågan om extra kostnader för att anordna idrott för personer med funktionsnedsättning en het potatis. Parasport kostar, det bara är så. Därför oroas också många förbund av att en inkludering skulle leda till att man skulle behöva skära ner på annan verksamhet ”för att ha råd”.

Idag finns därför en modell med ekonomiskt stöd till det mottagande specialidrottsförbundet och en möjlighet för Parasporten att behålla delar av resurserna för att inte tappa kompetens.

”Tanken är att detta stöd ska kunna lägga grunden för att Parasport Sverige ska transformeras från nuvarande form till ett ”nationellt kompetenscenter för parasport”. Men just denna modell har också lett till den olyckliga formuleringen att inkluderingen kan ske endast med den hastighet som ekonomin tillåter. Det är inte riktigt det språk vi brukar använda när det handlar om rättighetsfrågor.

 

Det är rimligen så att en idrottsrörelse som har som mål ”idrott för alla” ska sträva mot det oavsett ekonomiska förutsättningar. Annars är målet felaktigt formulerat och borde kanske vara formulerat ”idrott för (nästan) alla”.

Redan sex veckor innan det olyckliga beslutet på Riksidrottsmötet har Riksdagens samtliga partier uttalat att man anser att parasporten har en särställning inom idrotten och att det därför finns skäl att tillskjuta särskilda medel. För både RF och Regeringen blir detta då en central fråga. Det är glädjande.

Men vår största fråga just nu är hur ska Parasport Sverige ska kunna ge stöd till all idrottsverksamhet att bedriva parasport? I centrum står naturligtvis parasportens idrottare och aktiva. Det handlar både om elit- och breddidrott, men också om en meningsfull fritid med viktig social gemenskap. Parasport är mer än sport. Både för individen och samhället. Då borde samhället likväl som idrotten själv se till att resurserna som krävs finns. Det tjänar alla på.

Och då måste det vara en självklarhet för samtliga idrottsföreningar att välkomna samtliga till sin verksamhet, oavsett om de har en funktionsnedsättning eller inte. Det är idrott för alla. På riktigt.

Vad kan andra organisationer lära av detta?

För det första, som ideell organisation måste man vara trogen sin idé. För vår del tror vi på att fysisk aktivitet och idrott för personer är bra både för individen och samhället. Vi tror också att det är en rättighet. Då ska man sätta sin egen strategi för att komma i mål med det.

För det andra, när man har gjort det finns det intressenter i omvärlden som vill dra nytta av situationen för egen del. Det gäller då att vara tydlig i den egna ambitionen och sätta upp tydliga gränser för vad man accepterar. Beslut och handlingar som går emot den egna agendan måste bemötas tydligt.

För det tredje, se alltid förbi de omedelbara strukturer organisationen verkar i och agera på nya, vidare arenor för att stärka din sak. Utgå från att det som ni står för är viktigt och betydelsefullt för hela samhället och agera därefter.

För det fjärde, var aldrig rädd för att sticka ut hakan. Det värsta som kan hända är att man får en smäll. Förändring till det bättre är sällan smärtfritt.

/Johan Strid, generalsekreterare Parasport Sverige


Svenska Parasportförbundet och Sveriges Paralympiska Kommitté (Parasport Sverige) är ett idrottsförbund som organiserar idrott för personer med rörelsehinder, synskada och utvecklingsstörning inom 18 olika idrotter. Förbundet leder också arbetet med Special Olympics, som är bredd- och motionsidrott för personer med utvecklingsstörning.

Läs mer om Ideell Arenas partnerorganisation Parasport Sverige


 

Skrivet av Johan Strid.