Den 22 september arrangerade Ideell Arena en after work med tillhörande eftervalsanalys där både forskningen och civilsamhället gav sin bild av valresultatet och vad sektorn kan förvänta sig framöver. Nedan följer ett längre refererat från samtalen där Erik Amnå, professor emeritus i statsvetenskap, Ulrika Stuart Hamilton, generalsekreterare Famna, Jessica Poh-Janrell, påverkansrådgivare på Kvinna till Kvinna, Calle Nathanson, ordförande Ideell Kulturallians samt Noura Berrouba, ordförande i LSU, medverkade. Samtalet modererades av My Malmeström Sobelius, vice förbundsordförande för RFSU och redaktör för tidskriften Kurage.
Eftervalsanalysen inleddes med en fördjupad genomgång av Erik Amnå, professor emeritus i statsvetenskap, om hur valresultaten kan tolkas. Resultaten som presenterades var en översiktlig genomgång av den färska rapport, Snabbtänkt, där Amnå tillsammans med 94 forskarkollegor medverkat.
Amnå påpekade att valet präglades av polarisering och att två statsministerkandidater ställdes mot varandra, vilket påminde om ett presidentval. Dessutom skedde diskussioner och samtal kring valrörelsen i vitt åtskilda rum då nyhetskonsumtionen skilde sig mycket åt beroende på varifrån väljare inhämtade information, exempelvis om de främst följde valrörelsen via public service eller sociala medier som TikTok.
När det gäller Sverigedemokraternas valframgångar finns det ett antal faktorer som bidrar till att partiet går framåt. I betydande väljargrupper finns det en oro för mångfald och upplevelse av att vara marginaliserad. Väljarmobiliteten är också stor samtidigt som det finns en misstro mot politiska ledare och institutioner.
En annan slutsats är att det sker en högerradikalisering i väljargrupperna och att skillnaden mellan stad och landsbygd blir allt större. Därutöver är det noterbart att de frågor som prioriterades av män också blev mer omdiskuterade under valrörelsen, vilket innebär att ”männens agenda vann”. Könsgapet växer i alla åldrar.
Att de perspektiv och preferenser som finns bland dem som anser sig vara förlorare i samhällsutvecklingen kan få genomslag i val har en positiv effekt på representativiteten. Samtidigt innebär valresultatet en försvagning av den demokratiska kulturen eftersom Sverigedemokraterna är selektiva i sin uppslutning bakom den liberala demokratin.
De internationella erfarenheterna av partier närstående Sverigedemokraterna visar att åsiktsfriheten kan beskäras när de får bestämma, att föreningsfriheten villkoras, att minoritetsskyddet försvagas, att domstolsmakten utsätts för politiskt tryck samt att EU som institution undergrävs. Amnå påpekar att det inte är troligt att det sker några radikala förändringar i Sverige under innevarande mandatperiod dock. Målet för partiet är snarare att stärka sin makt under valet 2026.
De förändringar i politiken som kan förväntas av valresultatet i mer generella termer är att klimathotet kan komma att förringas, att kärnkraften prioriteras, att biståndet beskärs, att kriminalpolitiken blir hårdare och att inkomstklyftorna ökar. En mer selektiv civilsamhällespolitik är att vänta på alla nivåer också, där särskilt fokus, och tryck, kan komma att möta muslimska organisationer samt att studieförbundsanslaget kan komma att minska.
Amnå avrundade inledningsanförandet med att fråga sig hur civilsamhället fortsatt kan arbeta med demokratisk fostran. Hur inkluderas exempelvis unga män och väljargrupper på landsbygden? Hur säkras en demokratisk samtalskultur både internt i sektorn och externt på samhällsnivå för att dämpa den polarisering som både driver och skapar hot, hat och misstro?
Normativa förskjutningar och behov av att identifiera allierade
Efter det inledande föredraget tog ett panelsamtal vid där olika företrädare från civilsamhällesorganisationer gav sin syn på inledningen och vilka frågor aktörerna anser vara de mest brännande i framtiden. Samtalen modererades av My Malmeström Sobelius, vice förbundsordförande för RFSU och redaktör för tidskriften Kurage.
Noura Berrouba, ordförande i LSU, inledde med att valrörelsen visade att det skett en normativ förskjutning över tid. Den präglades av populism, kortsiktighet samt hat och hot. Berrouba menade att samhällets misslyckande har skyllts på utsatta grupper i samhället, exempelvis barn. LSU menar att valrörelsen skulle kunna betecknas som barnfientlig av detta skäl. Exempel på utspel som förstärker den bilden är sådana som rörde förnedringsstraff, ADHD-testning och språkkontroller.
Valrörelsen har kretsat kring ett fåtal frågor och inte gett utrymme för diskussioner om annat. I detta valet: energifrågan och gängkriminalitet. LSU tar inte ställning till något parti eller något politiskt läger. Däremot är situationen speciell när ett parti med en öppet rasistisk politik, Sverigedemokraterna, är Sveriges andra största parti och dessutom störst i regeringsunderlaget. Det ställer krav på civilsamhället att mobilisera och arbeta med arvarsutkrävande. Detta arbete behöver utvecklas.
LSU konstaterar att civilsamhället har förbisetts i valrörelsen. Det betyder att miljontals människor som engagerar sig ideellt har ignorerats. Därutöver betyder det att civilsamhällets förmåga att möta samhällsutmaningar också har förbisetts. Trygghet och social sammanhållning sker inte i ett vakuum, det är ett resultat av civilsamhällets arbete.
Några frågor att vara extra uppmärksam på är i framtiden är den selektiva civilsamhällespolitiken samt att se vilka delar av civilsamhället som blir extra utsatta. Inom områden som folkbildning och bistånd är minskade anslag i miljardklassen att räkna med. Utvecklingen ifråga om mänskliga rättigheter och demokrati är också viktig att följa. Inom alla dessa områden är det angeläget att civilsamhället mobiliserar tillsammans. Att utveckla nya metoder för ansvarsutkrävande, exempelvis juridiska, kan också komma att bli viktigt att ägna tid åt.
Ulrika Stuart Hamilton, generalsekreterare Famna, tog därefter vid och bekräftade också bilden av att dagordningen under valrörelsen var skev sett till vilka frågor som borde ha diskuterats. Det pågår ett krig i Europa. EU, och samarbete och globalisering behövs mer än någonsin. Istället var frågor om kriminalitet och elpriser i fokus. Inte ens i de frågorna lyftes vad som kan göras för att samarbeta internationellt. Detsamma gäller klimatfrågor.
När det gäller den idéburna välfärdssektorn är den en del av civilsamhället, men också en del av välfärden. Syftet med Famna är att främja att människor får ta del av en idéburen välfärd utan vinstsyfte. För den delen av samhället är inte valresultatet entydigt skräckinjagande. Detta handlar inte om bilden av Sverigedemokraterna som har förmedlats tidigare i diskussionerna inte skulle stämma, och partiet har röstat ner politiska förslag som Famna har sett som positiva under mandatperioden som gått. Men den viktigaste förändringen förra mandatperioden (prop om idéburen välfärd) stöddes av KD och L.
Denna del av sektorn verkar i ett landskap där det inte är självklart vilken sida som stödjer vilka initiativ. Viktiga förslag för Famna har kunnat stödjas av både vänster- och högerpartier. När det gäller Famnas del är valresultatet inte nattsvart, det finns också möjligheter. Det gäller att stödja de goda och konstruktiva krafterna i fortsättningen.
Initiativ möttes med hot och hat
Jessica Poh-Janrell, påverkansrådgivare på Kvinna till Kvinna, företräder kvinnorörelsen men organisationen är också en del av biståndssektorn. Utifrån båda rollerna var valrörelsen och valresultatet en besvikelse.
Tidigare utmaningar för biståndsorganisationer har varit att denna del av sektorn inte får upp sina frågor på dagordningen. Denna valrörelse skiljde sig åt då biståndet denna gång var mer eller mindre under attack. Både Moderaterna och Sverigedemokraterna har gått till val på massiva nedskärningar i biståndet.
Som en del av kvinnorörelsen har valrörelsen också varit svår. Jämställdhetsfrågor har inte lyfts i valrörelsen. När civilsamhället har försökt att lyfta sådana frågor så har det i vissa fall motarbetats. Kvinna till Kvinna har tagit fram en feministisk valkompass, vilken har varit välanvänd. Denna har dock också dragit till sig mycket kritik från framförallt Sverigedemokraternas anhängare.
Ett exempel från valrörelsen är att SD:s stödkanal Riks gjorde ett långt inslag om Kvinna till Kvinna och valkompassen, där budskapet i princip var att organisationen hade fått statligt bidrag för att bedriva ”vänsterpropaganda”. Kvinna till Kvinna blev nerringda och fick motta många arga och ibland hatiska kommentarer via sociala medier under fler veckor efter inslaget. Detta är typiskt och många aktivister och organisationer känner nog igen att denna typ av drev har skett. Valresultatet är skrämmande både utifrån sakpolitiken men också på grund av debattklimatet.
Calle Nathanson, ordförande Ideell Kulturallians, menade att många av slutsatserna i det inledande anförandet var beklämmande. Noterbart var just den stora skillnad som syns i hur män och kvinnor röstar, samt att det är männens preferenser och intresseområden som har dominerat valrörelsen.
Valrörelsen präglades av en polarisering som stundtals blev olidlig att följa. Nathanson är också beskriven på medielogiken där det var svårt att få reda på var partierna står i olika frågor. Formaten var ofta för komprimerade för att få till fördjupande och konstruktiva samtal. Det behövs fler format i de etablerade medierna, speciellt i ett politiskt samtal där det finns en tendens att följa efter en influencerlogik som syns på sociala medier där banala frågor för mer plats. Det har skett en viss anpassning från public service vilket eventuellt har gjort att några fler frågor som hade kunnat behandlas under valrörelsen inte kom med.
Det är också lägre valdeltagande, speciellt i socioekonomiskt utsatta områden och på delar av landsbygden. Förutom diskussioner kring Sverigedemokraternas framgångar är det också viktigt att diskutera den delvisa etableringen av partier som Nyans, som ser ut att göra ett bra val i vissa områden. Det är oroväckande.
När det gäller SD har de varit framgångsrika i att ta sig fram ända sedan 2010. Det fanns en berättigad farhåga redan då att de skulle växa på det sett partiet nu har gjort. Även om partiet har siktet inställt på 2026 så finns det förändringar som kan ske på kortare sikt som är viktiga byggstenar i demokratin, inom områden som rör kultur och media. Detta är frihetsområden där medborgare och civilsamhället har en fri röst. Utspel, som visserligen främst kanske har setts via Twitter, visar oroväckande tendenser. Det återstår att se hur förhandlingarna fortgår, men mycket talar för det sker förändringar på kort sikt.
Relationen mellan civilsamhället och politiken
My Malmeström Sobelius bad därefter panelisterna att vidare reflektera över hur relationen mellan sektorn och politiken kan komma att förändras.
Noura Berrouba menade att LSU i flera år har påpekat att civilsamhället upplever ett krympande demokratiskt utrymme, inte minst internationellt i länder som Polen, Ryssland och Ungern. I Sverige finns också trender som är viktiga att beakta. Det finns en professionaliseringstrend där det offentliga ställer oerhört höga krav på civilsamhället. Krav på professionalitet är i många fall orimliga då de som behöver svara upp mot dessa är barn och unga.
Vidare upplever ungdomsrörelsen ett växande problem med hot och hat. LSU:s undersökning bland sina medlemsorganisationer visade exempelvis att 46 procent möter hot och hat. Organisationer som arbetar med HBTQI-frågor, antirasism, feminism, miljö- och klimat samt trosbaserade organisationer sticker ut som särskilt drabbade i denna undersökning.
En stor del hat och hot kommer från män mellan 40-60 år samt politiskt förtroendevalda. Detta sker både på nätet och fysiskt via brev och attacker mot lokaler exempelvis. De senaste åren har säkerhetskostnader börjat bli ett problem av detta skäl. I regeringens handlingsplan ”Till det fria ordets försvar” finns viktiga demokratiaktörer listade. Där finns journalister, konstnärer, tjänstepersoner och förtroendevalda, men inte civilsamhället. Då är det heller inte med i lösningarna kring detta problem. Där behöver fler ligga på för att lyfta civilsamhällets vikt och utsatthet.
Finansierings- och administrationsfrågan är också en utmaning. Det finns ett allmänt misstänkliggörande mot civilsamhällets organisationer dessutom. Demokrativillkoren innebär exempelvis att alla är misstänkta till man visar att man inte behöver misstänkas för oegentligheter, vilket är en osund inställning till folkrörelser.
Stuart Hamilton fortsatte att diskutera de planer som finns på att införa ett register över idéburna välfärdsaktörer. Detta skulle kunna ses som bekymmersamt, men samtidigt är finansieringen för denna typ av aktörer allt som oftast offentlig, via upphandling och kontrakt. Då ställs det redan en rad krav. Det som händer med det frivilliga registret är att det blir tydligare att definiera vilka som faktiskt är de idéburna aktörerna som exempelvis bedriver kvinnojourer, sjukvård, äldrevård och arbetsintegrerande sociala företag. Ett register kan skapa bättre underlag för offentliga aktörer att förstå vilka som är de idéburna aktörerna.
I denna del av sektorn är hot och hat mot civilsamhället inte lika vanligt förekommande som vittnesmålen tidigare under eftervalsanalysen vittnat om. Att civilsamhället utsätts för sådant är naturligtvis negativt. Men även om detta problem inte återfinns för idéburna välfärdsaktörer har även denna del av civilsamhället behov av att identifiera andra aktörer att samarbeta med. Detta kan vara partier, enskilda förtroendevalda, eller andra aktörer i civilsamhället.
På lokal och regional nivå, där det också har hållits val, sker också stora förändringar. Famna undersöker nu hur valresultatet ser ut även på dessa nivåer och försöker samtidigt att identifiera nyckelpersoner att hålla en dialog med. En erfarenhet, inte minst från det väldigt utmanande läget under coronapandemin, var att den täta dialogen med riksdagsledamöter var av stor betydelse.
Det gäller att identifiera aktörer och intressen för de frågor som sektorn driver. För Famna har det funnits en bredd i till exempel partipolitiken, där dialogen med Vänsterpartiet och Kristdemokraterna har fungerat bra eftersom de har företrädare som förstår frågor som är viktiga för sektorn. Det gäller att finna aktörer som förstår vad sektorn idéburna aktörer försöker säga.
Vad kan civilsamhället förvänta sig för politik?
Calle Nathanson menade att den nya regeringens politik kommer att bli tydligare i takt med att budgetprocessen påbörjas. En sak som det troliga regeringsunderlaget redan är överens om är att sänka anslagen till studieförbunden med en och en halv miljard kronor.
Förändringarna i anslagen kan ske relativt snabbt medan exempelvis stora förändringar i public service troligen kommer att dröja längre trots Twitter-utspel om detta från representanter från Sverigedemokraterna. Det går också att spekulera i att frågan om till exempel konst- och kulturpolitiken, där Sverigedemokraterna kan ha en vilja att ha ett större fokus på kulturarv och ta bort stöd till experimentell konst eller dylikt medan Moderaterna, som troligen inte har en lika radikal politik, kommer att försöka att begrava frågan i en kulturutredning. Detta är dock bara spekulationer.
När det gäller civilsamhällespolitiken har den tidigare Alliansen visat ett intresse för politikområdet. Det tecknades till exempel överenskommelser där kommuner och regioner skakade hand med civilsamhället. Det är ett handslag som till stora delar har förvunnit. Det som också sker är att en form av influencers misstänkliggjort studieförbund genom att försöka koppla det till gängkriminalitet, terrorism och våldsbejakande miljöer.
Den regering som har varit går det också att kritisera. Demokrativillkoren går i ett led där det redan har etablerats en bild av civilsamhället som inte stämmer. Det kan liknas vid ett sluttande plan även om propositionen inte är antagen än.
Jessica Poh-Janrell tog vid och förklarade att Kvinna till Kvinna som biståndsorganisation räknar med att det blir en helt annan spelplan framöver. Sverigedemokraterna och Moderaterna har gjort det klart att permanenta sänkningar är att vänta, med 50 respektive 30 procent enligt partiernas vallöften. Liberalerna och Kristdemokraterna har fortfarande möjlighet att påverka frågan, vilket Kvinna till Kvinna kämpar för.
Om de inte lyckas innebär det att organisationerna som arbetar med bistånd och globala rättvisefrågor kommer att krympa och till viss del försvinna. Det innebär också att allt det stöd som ges till demokratiorganisationer i världen riskera att minska. Detta skulle få enorma konsekvenser, både i och utanför Sverige.
Den förra alliansregeringen skar ner på de så kallade infokombidragen till organisationer som arbetar med globala rättvisefrågor. Skulle det ske igen innebär det att organisationer inom denna del av sektorn inte får medel för att informera och skapa engagemang samt bidra med omvärldsanalysen till allmänheten. På sikt kan det leda till ett större ointresse för globala rättvisefrågor och lägre stöd för biståndet. Vidare är framtiden för de gemensamma åtagandena, överenskommelsen mellan UD och biståndsorganisationer i Sverige som signerades 2015 oklar.
Kvinna till Kvinna har i snart tio års tid kartlagt och dokumenterad hur kvinnorättsaktivister och organisationer tystas genom hat och hot runtom i världen av nationalistiska och högerpopulistiska rörelser. Hot och hat är något som är en betydande del av det krympande utrymmet. Exempel på liknande trender finns också i Sverige. Civilsamhället behöver vara beredda på att samlas mot detta.
Konkreta steg vidare
I en avslutande runda där deltagarna fick dela med sig av sina tankar om hur civilsamhället kan navigera i framtiden utifrån de trender som nämnts menade Erik Amnå att tre saker var viktiga att beakta. För det första behöver falska anklagelser eller bristande kunskap identifieras och pekas ut. Data och underlag kan exempelvis efterfrågas vid svepande anklagelser. För det andra behövs en jourverksamhet på topp för att kunna reagera med kort varsel när det till exempel beslutas om tilläggsdirektiv till utredningar av vikt för den egna organisationen eller sektorn. För det tredje behöver civilsamhället fundera på om det under mandatperioden som kommer går att utveckla kompetensområden som inte ingår i aktörernas traditionella spetskompetens, i syfte att ge en motbild till högerpopulisternas falska folklighet och ”evidensresistens”.
Noura Berrouba avslutade med att betona att även små förskjutningar behöver noteras och ageras på i syfte att slå vakt om demokratiska fundament som föreningsfrihet, yttrandefrihet, pressfrihet och fria domstolar. Detta är något många aktörer kan bli bättre på, exempelvis genom att följa politiska processer och agera tidigare. En annan viktig sak är att inte bekräfta världsbilder som målas upp, utan istället erbjuda humana och medmänskliga alternativ. Att organisationer i sektorn stödjer varandra är också av yttersta vikt.
Ulrika Stuart Hamilton tog vid och pekade på att Nysta-projektet fortsätter och där diskuteras också generella förutsättningsfrågor för civilsamhället, tillsammans med mer konkreta arbetsgrupper som arbetar med till exempel momsfrågor eller IOP. Mer samarbete i sektorn behövs också, precis som det faktum att sektorn behöver fortsätta att läsa in sig på detaljer i utredningar och direktiv från det offentliga.
Jessica Poh-Janrell tillade att civilsamhället och dess aktörer behöver fortsätta våga vara ”watchdogs” även när det blir obehagligt och att det är viktigt att backa upp varandra även om det innebär arbete med frågor som inte är sådana som den egna organisationen vanligtvis engagerar sig i. Det handlar om att undvika att behöva låta någon ta kamper enskilt. Sektorn behöver vara vaksam tillsammans för att hatdreven inte ska kunna tysta aktörer eller förstöra det demokratiska samtalet. Kvinna till Kvinna presenterade en rapport ifjol om internationella erfarenheter av detta. Den hette Solidarity is our only weapon. Det kommer nog behöva vara ledord även för oss i Sverige i fortsättningen.
Calle Nathanson instämde i det som har sagt och betonade att samverkan kommer att bli avgörande. Det gäller också att identifiera nya samverkansmöjligheter. En erfarenhet från coronapandemin var också att människor uttryckte saknaden av exempelvis kulturupplevelser. Förhoppningsvis kommer många säga ifrån om det sker stora, negativa förändringar framöver.