Att vara en del av det offentliga utredningsväsendet, ingå i en referensgrupp eller i själva utredningen samt svara på remisser har varit och är en klassisk metod för ideella organisationer att bedriva påverkansarbete. Erik Lundberg behandlar i sin avhandling vilken tillgång ideella organisationer har till utredningsväsendet över tid. Vilka blir inbjudna och vilka måste på eget bevåg söka plats vid bordet? Är resursstarka organisationer överrepresenterade och hur prioriterad är denna kanal för påverkan?
I avhandlingen visar Lundberg en ökad mångfald och att allt fler ideella organisationer använder utredningsväsendet som en kanal för påverkan. Samtidigt har andelen idéburna aktörer minskat totalt sett, då andelen offentliga och näringslivsorganisationer blivit större.
Någon överrepresentation av resursstarka organisationer kan inte spåras. Däremot av organisationer med någon form av ”insiderposition” i förhållande till den offentliga makten. Det går även att spåra en viss remisströtthet. Allt fler organisationer från ideell sektor som erbjuds att skriva remisser väljer att avstå från detta. Det gäller inte minst organisationer av mer serviceinriktad karaktär. Lundberg skriver: ”Att nästan en tredjedel av intresseorganisationerna, hälften av de gamla sociala rörelserna och gemenskaps- rekreationsorganisationerna samt över hälften av serviceorganisationerna väljer att avstå från att svara under perioden 2000 -2009 får betraktas som anmärkningsvärt och en indikation på att organisationslivet delvis vänder sig bort från remissväsendet som en kanal för politisk påverkan”.
