Ojoj, bråttom, bråttom! Måste ha fram en (någorlunda) genomtänkt forskningsstrategi, eller var det en plattform, nej – det var nog en handlingsplan för min organisations framtida forskningssamarbeten. När jag nu fått tag på handboken Att använda forskning i ideologins tjänst känns det helt plötsligt som om halva jobbet redan är gjort.
Komplexa frågeställningar är ju svåra att bena ut just för att de är komplexa: hur ser min organisation på kunskap, har vi en kunskapssyn, vilken del av den kunskap vi behöver kan komma från forskning, hur ska vi nå den kunskapen, och hur ska resultaten av forskningen matchas med vad vi producerar själva. Och vilka personer i organisationen ska göra det och hur förbereder man dem i så fall? Några av de frågeställningarna är nästan existentiella och går rakt ner i organisationens själ, in i frågor om varför man finns till. Och andra frågeställningar har begravts i en mörk skrubb för länge sen och luktar lite illa när man måste ta fram dem.
Så jag måste börja på ny kula och vad är då bättre än att kopiera det andra redan gjort? Alla som arbetat som journalister eller talskrivare vet att förmågan att skriva om är det som utmärker en god skribent. Handboken ställer mig inför ett antal fundamentala frågor som jag kan utgå ifrån där jag måste hitta svaren på egen hand. Men den pekar inte med hela handen (trots att det är en handbook) utan fungerar snarare som en stig (en footpath eller footbook kanske) som leder mina steg i rätt riktning. Jag måste hitta svaren för min organisations räkning själv. Och jag kommer inte ens att kunna skylla på författarna till handboken. Det är jag faktiskt glad för.
Sammantaget är handboken en alldeles utmärkt och ganska väl upplyst stig att gå för att ta fram sin egen forskningsstrategi. Eller var det en plattform nu igen?
Göran Holmström, strategisk rådgivare på Rädda Barnen, som inte ännu är riktigt säker på om han arbetar med en handlingsplan om kunskap för Rädda Barnen räkning.
Här kan du läsa Att använda forskning i ideologins tjänst.