Vad finns att lära om demokrati, eller kanske snarare synen på demokrati, inom ideell sektor genom en djupdykning i hundratals föreningshandböcker skrivna mellan 1949-2010? En hel del om du frågar mig. Denna bok borde definitivt vara obligatorisk läsning för alla som ska skriva föreningsböcker framöver men förtjänar att läsas av många fler än så. Dessutom är resan som Niklas Hill tar oss igenom både lärorik och skickligt berättad, menar David Gustafsson, verksamhetsutvecklare på Ideell Arena.
Jag ska villigt erkänna att det fanns en del i mig som tänkte att det fanns en viss risk att denna avhandling skulle vara lite torr och inte helt enkel att ta sig igenom. Inget kunde vara mer fel. Jag fångas snabbt in i texten och märker att nyfikenheten av att veta mer gör att sidorna avverkas i rask takt. Hills utgångspunkt i boken ligger i frågeställningarna hur demokrati beskrivs i föreningshandböckerna (det vill säga böcker som lär ut förenings- och mötesteknik), hur beskrivningarna har utvecklats under perioden och hur de förhåller sig till sin samtid.
Skickligt lotsar han läsaren igenom historien genom att lyfta upp exempel från en rad föreningshandböcker skrivna och utgivna av olika organisationer inom civilsamhället. Utdragen ur böckerna analyseras, kommenteras och ställs mot andra inom en rad områden. På så sätt undersöker och resonerar Hill om hur normer skapas och reproduceras.
Något överraskande är det faktum att försvinnande få av föreningshandböckerna definierar demokrati överhuvudtaget och det oavsett vilken organisation som gett ut materialet. Det är snarare något som tas för givet och istället för att innehålla resonemang om demokrati och dess utveckling är det formalia som mötesteknik, regler och tekniker som dominerar.
“Den mekaniska demokratisynen är genomgående dominerande. Ideologiska skillnader mellan organisationer får inget praktiskt genomslag i idealen om hur föreningar ska drivas”, skriver Hill.
Men det finns även en hel del andra ingångar och områden där intressanta jämförelser görs och ofta med all önskvärd tydlighet blottlägger den samtid då böckerna är skrivna. Jämställdhetsperspektivet är ett givet sådant. Bara konstaterandet att en överväldigande majoritet av de analyserade böckerna är skrivna av män är talande i sig, men också att jämställdhet överlag sällan nämns även om det dyker upp något oftare i böckerna från 2000-talet. Synen på ungdomar är ett annat område som tas upp och där föreningsböckerna i stor utsträckning utgår från en vuxennorm där ungdomar ska fostras i föreningsdemokrati snarare än att vara delaktiga i diskussioner och beslut.
Exemplen från boken får mig i vissa fall att dra på smilbanden och i andra att drabbas av skamsköljning. Men samtidigt behöver de såklart förstås utifrån sin samtid, och Hills analyser och resonemang är pedagogiskt framställda vilket sätter igång tankarna hos mig som läsare.
Hill skriver att de flesta av böckerna är konstaterande snarare än förklarande eller analyserande. Frågan är vad det innebär för utvecklingen av demokratin över tid? Föreningskunskap är ofta något man lär sig och med ett ideellt engagemang, som i många fall är långt, är det den kunskapen man bär med sig. Här resonerar Hill kring att föreningskunskap i för liten utsträckning verkar vara ett utvecklingsområde. Det är helt enkelt ett område där man sällan är benägen att ompröva det man en gång lärt sig.
Boken avslutas med en rad intressanta tankar och även medskick eller tips till framtida föreningshandbokskontruktörer. Här finns många viktiga frågeställningar för civilsamhällets organisationer att ta med sig och diskutera vidare. Hill menar nämligen att föreningshandböckerna inte nödvändigtvis medför att föreningsaktiva lär sig demokrati, däremot att de lär sig om demokrati.
“Hen lär sig alltså att tillämpa rutiner men inte att resonera om föreningsutveckling. Om föreningskunskap uppfattas som en begränsad uppsättning regler och tekniker kan den som memorerat dem kännas sig fullärd. Det minskar benägenheten att ta till sig nya idéer eller att anpassa sin föreningsverksamhet till ett förändrat samhälle”, skriver han.
Demokratilärande sker med andra ord inte per automatik genom att man följer ett antal regler och tekniker, menar Hill. Om det finns en ambition att fostra demokrater behöver föreningshandböckerna utformas på ett annorlunda sätt framöver och tydligare lyfta upp demokratiska ideal och praktiker. Ett steg i den resan skulle jag säga är att läsa denna bok och ha som diskussionsunderlag för hur man framöver som organisation både vill skriva föreningshandböcker och arbeta brett med sin utveckling av demokratin.
David Gustafsson är verksamhetsutvecklare på Ideell Arena
