Klassikern ”Den orangea boken” finns nu äntligen tillgängliggjord på nytt efter att ha varit helt slutsåld ett bra tag, för den som önskar sig en faktabaserad ”crashcourse” i svensk civilsamhälleskunskap. Antologin, som är en reviderad nyutgåva med Johan von Essen som redaktör, består av fyra olika men lika intressanta kapitel författade av Lars Trädgårdh, Torbjörn Einarsson & Filip Wijkström, Lars Svedberg & Johan von Essen och Susanne Wallman Lundåsen.
Njut av introduktionen i det svenska civilsamhället ett kapitel i taget på tåget på väg till jobbet, i din favoritläsfåtölj eller under en stilla stund precis innan läggdags. Att få zooma ut ur den frambrusande arbetsvardagen och utifrån ett helikopterperspektiv få syn på hur mitt engagemang, och de idéburna organisationer jag är en del av, på så många olika sätt gör skillnad på riktigt i samhället. Denna insikt uppfyller mig med en tillfredsställande känsla av både meningsfullhet och tillförsikt. Liksom det faktum att det bedrivs gedigen och angelägen forskning inom ideell sektor, och att den kunskapsutveckling som sker inom akademin tillgängliggörs i lämplig förpackning för oss som verkligen behöver den!
På knappa hundra sidor hinner författarna ta oss på en svindlande bildningsresa genom 1900-talets folkrörelsehistoria där sektorns tilltagande professionalisering problematiseras, liksom uppdrags-förskjutningen från röst till service. Andra frågor som lyfts är hur vi kan förstå det anmärkningsvärt höga och stabila ideella engagemanget i Sverige, och på vilket sätt civilsamhället är med och formar och påverkar politiken. Att politisk aktivitet och påverkan hänger nära ihop med ideellt engagemang, och tvärtom, fungerar som en påminnelse om vikten av regelbunden reflektion över på vilket sätt vi inom civilsamhället kan värna och vårda demokratin i en tid av ökad polarisering och faktaresistens.
Läsningen väcker verkligen samtalslust, liksom en stark vilja att sprida kunskapen vidare. Om det bara är en enda sak jag ska göra härnäst, så får det bli att dra igång en ny bokcirkel i Scouternas ledningsgrupp. Tre möjliga frågeställningar för oss skulle kunna vara:
- Det återkommande samtalet inom rörelsen om utmaningarna att rekrytera ideella ledare, och ibland domedagsutsagorna om framtiden kopplat till detta, hur hänger denna upplevda verklighet samman med de höga och stabila engagemangsnivåerna?
- Vilken betydelse har det på sikt för oss som barn-och ungdomsrörelse att det är allt färre som instämmer i att det är moraliskt uppfordrande att arbeta ideellt? Och det faktum att det något oftare är yngre som avvisar detta påstående, medan äldre bejakar det?
- Vår självbild, som en av Sveriges viktigaste demokratiskolor för barn och unga, vilka belägg för detta påstående står att finna i aktuell forskning?
På just bokcirkeltemat så vill jag skicka med ett önskemål till revideringen av nästa upplaga. Tänk om varje kapitel hade avslutats med just fördjupningsfrågor som stöd för egen reflektion, eller en gemensam diskussion eller workshop i sann folkbildningsanda. Det hade varit magiskt!
Anna Lindgren, utvecklingschef Scouterna
Favoritmeningen:
”De ideella organisationerna utgör då tillsammans med folkrörelsetraditionens värderingar en infrastruktur som håller uppe det medborgerliga engagemanget.”