Idrottens pris

I rapporten Idrottens pris undersöks i en delstudie hur föräldrar till idrottsaktiva barn ser på en ökad kommersialisering av barn-och ungdomsidrott. Den andra delstudien undersöker hur representanter för ett antal idrottsföreningar ser på medlemskap och ideellt engagemang och då i ljuset av såväl en marknadisering och professionalisering av ideell sektor. Den pågående marknadisering av det svenska samhället påverkar även i hög grad den ideella sektorn och rapporten är även intressant för den som inte har sin hemvist inom idrottsrörelsen.

I intervjuerna med idrottsföräldrar framträder en betydande kluvenhet mellan klassiska föreningsideal om öppenhet, engagemang och medlemsinflytande och lockelsen att köpa idrottstjänster på en marknad och att köpa sig fri från ansvar.

En respondent beskriver dilemmat att i större utsträckning köpa tjänster i förhållande till att föreningens medlemmar utför arbetet: ”Men i vårat fall fungerar det inte. Vi säger har att har man en cup och du ska bemanna olika positioner och du ska köpa dig fri, ja va ska du köpa då? Någon måste sköta klockan på den där matchen och om jag köper mig fri, då sitter ingen där”. I studien framgår tydligt att föräldrarna upplever att barnen utvecklas prestationsmässigt via de inköpta tjänsterna samtidigt anser de flesta föräldrar att ledarskapet fungerar lika bra inom ideell som kommersiell verksamhet. Avslutningsvis, vittnar flera föräldrar om ambivalensen med kommersiella tjänster där det å ena sidan skänker glädje och positiva erfarenheter men samtidigt ökar risker för utslagning och utanförskap.

I de andra delstudien klargör författarna att man i forskningen inte kan finna något stöd för att de ideella insatserna, åtminstone inom breddidrotten, skulle vara minskande. Författarna menar vidare att föreningstraditionen är uppbyggd på två centrala byggstenar: ideellt arbete och medlemskap. Dessa två byggstenar är under utmaning då fler (idrotts)föreningar är alltmer beroende av anställd personal samt att medlemskapet är under omförhandling och framöver kan komma att få en ny innebörd vilket framgår tydlig i svaren från två respondenter.

På vem som får anses vara en del av  föreningen svarar en respondent: ”Det formella medlemskapet tror jag inte spelar någon roll överhuvudtaget utan det är att du är en del i vår verksamhet, att du tränar med just oss – det är det som är det viktiga”. Gällande relationen mellan att vara en kund eller medlem svarar en annan respondent:  ”Jag tror inte man behöver kalla medlemmarna för kunder utan man ska betrakta medlemmar som kunder”.

Författarna avslutar studien med påpekandet att om idrottsföreningar väljer att betrakta sina medlemmar som kunder och utifrån ett yttre tryck erbjuda alltmer kommersialiserade inslag i verksamheten kan detta medföra en förändrad och eventuellt uttunnad relation mellan individen och föreningen och som i förlängningen påverkar idrottens roll i samhället.

Ladda ner rapporten