Många av oss har mött en eldsjäl i någon organisation – alltså en person som engagerar sig mycket, bidrar och möjliggör att aktiviteter kan genomföras. Fast lika många av oss har nog också träffat en person som inte alls arbetar ideellt – en person som inte hinner med, vill eller kan bidra praktiskt till en organisations verksamhet. Vilken av dessa två personbeskrivningar är egentligen vanligast när det gäller ideellt engagemang i Sverige?
För att närma sig svaret på en sådan fråga och för att lära sig mer om vilka som är engagerade, vad de är engagerade i och hur detta engagemang kommer till uttryck kan antologin Engagemangets gestaltningar – insatser i och utanför civilsamhället rekommenderas. Där har redaktörerna Johan von Essen och Lars Svedberg, tillsammans med åtta andra forskare, samlat underlag från de sex befolkningsundersökningar om medborgerligt engagemang som genomförts mellan 1992 och 2019. De presenterar också en särskild studie av människor med utländsk bakgrund samt en studie av människor som aldrig varit engagerade.
Det sammanfattande resultatet är att det medborgerliga engagemanget har förändrats väldigt lite under den tidsperiod som har studerats. Engagemanget är fortsatt stort, relativt stabilt och sedan 1992 har omkring hälften av den vuxna befolkningen arbetat ideellt. En del av dessa personer har enstaka uppdrag medan andra har fler än ett uppdrag och det skiljer sig åt hur mycket tid som läggs ner på det ideella arbetet. Den del av befolkningen som säger att de aldrig gjort något ideellt arbete utgör omkring en femtedel av den vuxna befolkningen och också denna andel är stabil över tid. Så det sker ingen kontinuerlig ökning eller minskning av det medborgerliga engagemanget även om samhället har förändrats och ideella insatser sker på flera nya sätt.
En sak som fick mig att reflektera lite extra när jag läste antologin är påminnelsen om att medborgerligt engagemang inte är begränsat till ideellt arbete inom organisationer. Det kan verka självklart men jag hade inte tänkt lika mycket på informella insatsers värde som på betydelsen av organisationers verksamheter och dess eldsjälar. I kapitel 4, Medborgarnas informella insatser, poängteras att informella insatser är mycket omfattande och har en avgörande betydelse för att tillgodose stora gruppers behov av hjälp och stöd. Det handlar då om regelbundna insatser utanför familjen och det egna hemmet för att stötta och hjälpa andra personer och grupper. Till exempel hjälp med inköp, hushållssysslor eller vård. Sådana insatser kan vara offentligt organiserade och finansierade men det finns alltså omfattande ideella och informella insatser.
Kopplat till informella insatser analyseras i kapitel 9, Att inte vara en engagerad medborgare?, olika faktorer för vad som påverkar förutsättningarna för att en del personer aldrig utfört något ideellt arbete. De två främsta skälen till det är att personerna inte bedömt sig ha tid eller att de aldrig blivit tillfrågade. Det känns som att jag har hört just de skälen under väldigt många år och det förvånade mig faktiskt att det fortfarande är så pass många som inte tycks få frågan. I antologin är förklaringarna till det många och påverkas bland annat av vilka nätverk du ingår i och inte. Om du till exempel är engagerad i en förening är det lättare att få frågan om fler eller andra uppdrag eftersom du redan är känd, kan mycket om verksamheten och troligare säger ja vilket tenderar bli lättare och mer effektivt än att fråga någon okänd. Men tänk på vilka personer, erfarenheter och kompetenser som missas när rekrytering till ideella organisationer i så stor utsträckning bygger på redan befintliga nätverk. Det tål att tänkas på än mer. Sen kan förstås personer engagera sig på andra sätt än genom ideellt arbete i organisationer och du kan vara en aktiv medborgare på många olika sätt.
Lite beroende på vilken dag jag reflekterar över antologin slås jag av olika saker. För så mycket är tänkvärt och intressant. Det jag återkommer till flera gånger är det komplexa i att vi både värnar och behöver de cirka 250 000 ideella organisationer som finns i Sverige, med en kärntrupp av eldsjälar, som bibehåller upplägg och traditioner som behövs för att bedriva kontinuerlig verksamhet över lång tid. Detta samtidigt som vi behöver och utvecklar andra former av medborgerligt engagemang för att till exempel möta unga personers engagemang, snabbt kunna mobilisera demonstrationer och hjälpinsatser vid särskilda händelser eller för insamling av pengar och så kallad crowdfunding.
Mest meningsfullt för mig är nog ändå att denna antologi med forskningsresultat inte bara fyller på med kunskap utan också bidrar med inspiration och tillit. Det gör mig liksom trygg att veta att vi har ett stabilt medborgerligt engagemang och att det påstående som ökat mest i styrka 2019, vad gäller motiv till ideellt arbete, är att visa medkänsla med dem som har det sämre. De flesta människor engagerar sig för att delta i ett gott sammanhang och göra något konkret – vilket sannerligen behövs nu och framöver. Oavsett på vilket sätt detta kanaliseras och organiseras.
Cecilia Åhl, ansvarig för UNICEF Sveriges frivilligverksamhet
***
Den 14 december håller Marie Cederschiöld högskola och Ideell Arena i samarbete med Studentlitteratur ett kostnadsfritt seminarium om Engagemangets gestaltningar där några av forskarna som har bidragit till boken kommer att reflektera kring sina resultat. Varmt välkomna!
