Från en forskargrupp vid socialhögskolan i Lund kommer den färska boken ”Socialt arbete i civilsamhället”.
Tanken bakom antologin är att den skall kunna användas både av studenter inom socialt arbete (eller andra samhällsvetenskapliga ämnen) och av de som ”arbetar med eller är engagerade inom det civila samhällets organisationer” (Linde & Scaramuzzino, red. 2017).
Redaktörer är Stig Linde och Roberto Scaramuzzino, båda från den nämnda forskargruppen. De har samlat kollegor från Lunds och Södertörns högskolor som fått lämna bidrag inom ett angeläget ämne: Vilka aktörer, former och funktioner det finns inom det sociala arbetet som bedrivs av civilsamhället – och hur dessa förändras. Boken diskuterar förtjänstfullt både begrepp (är vi ens överens om vad vi menar med ”civilsamhället”) och former. Den går också igenom olika teorier kopplade till socialt arbete. Boken har ett flervetenskapligt anslag, och olika forskare lyfter fram perspektiv som många behöver förhålla sig till: Redovisning och ansvar – vad finns det för modeller? Går vi från röstbärare till byråkrater? Hur fungerar det med system för volontärer i en välfärdsstat?
Ett av de finaste kapitlen har rubriken ”Motståndsberättelser – civilsamhället som arena för att utmana marginalisering och stigman”. Här kopplar Ulrika Levander och Nea Glad det identitetsbaserade motståndet till civilsamhällets möjligheter.
En bok kan inte täcka allt, och det blir ofta djupt orättvist att lyfta fram sådant som fattas i ett verk, istället för att fokusera på det som faktiskt är gjort. Men det blir märkligt att författarna – i en bok om socialt arbete i idéburen sektor – knappt ägnar en sida åt det civila samhällets särart och mervärde, och inte ens nämner de forskare som initierat detta forskningsfält i Sverige, som Filip Wijkström och andra. Det utbredda och växande fenomenet ”hybridorganisationer” behandlas nästan lika summariskt, och lyfts knappt alls i kapitlet ”Frivilligt socialt arbete i det offentligas gränsland”. Antologin saknar också en djupare problematiserande diskussion om rollfördelningen mellan olika sektorer, och hur samhällskontraktet förändras på gott och ont.
Det finns ansatser till detta – både när det gäller hybridisering, nya former för engagemang och de förändringar som forskarna iakttar över tid – i kapitlet (med den omöjliga rubriken om mikro-, meso- och makroteorier) skrivet av Håkan Johansson och Anna Meuwisse. Detta avsnitt är sprängfyllt av uppslag som förtjänar att fördjupas: här kan vi bara hoppas att de båda författarna får möjlighet att bygga ut sitt kapitel till en hel bok.
Men, ovanstående är egentligen randanmärkningar. Precis som redaktörerna skriver, behövs mycket mer litteratur på området: att användas i utbildning av studenter och lärare, och i vardagen av alla praktiker som ägnar sig åt socialt arbete i civilsamhället; som anställda, som förtroendevalda, som medlemmar eller som volontärer.
Linde och Scaramuzzino har med sitt utmärkta initiativ tillsammans med forskarkollegor lämnat ett viktigt bidrag i form av antologin, som förtjänar att läsas och användas brett. Upp till oss andra att fylla på med sådant som fortfarande saknas, i fler böcker – om och för civilsamhället!
