För att få stöd och kunna ingå samarbeten kräver ibland offentliga och privata aktörer att civilsamhället ska gjutas i en form som inte passar oss. Åsa Hagelstedt, generalsekreterare på Djurskyddet Sverige och ledamot i Ideell Arenas styrgrupp, skriver om hur bristen på förståelse för ideella organisationers särart sätter käppar i hjulen.
Ideella organisationer har funnits i Sverige i flera hundra år, ja kanske ännu längre enligt forskare. Min egen organisation startades 1893 som ”Svenska Djurskyddsföreningarnas Centralförbund”. Ett antal namnbyten senare heter vi nu Djurskyddet Sverige, men den organisatoriska uppbyggnaden och ändamålet är detsamma som för snart 130 år sedan. Ändå verkar stora delar av samhället se på oss ideella organisationer som nån konstig amöba som man inte förstår hur man kan samarbeta med. Och sättet för oss att bli en godkänd partner är att bli som ett företag.
Min organisation bedriver lokala djurhem runtom i landet genom våra lokalföreningar. Tidigare har många av dessa samarbetat med polisen i deras omhändertaganden av djur, främst katter, som far illa. Katterna har då placerats på våra djurhem mot en mindre betalning från polismyndigheten. Win-win för både katter och statskassan. Sedan några år är det länsstyrelserna som sköter omhändertagandena. Och nu skulle upphandlingen styras upp. Och för att kunna lämna anbud krävs att man har F-skattsedel. Vi har gång på gång försökt förklara att ideella organisationer inte automatiskt har F-skattsedel och att vi inte tycker att vi ska behöva skaffa det, men då svarar myndigheterna att vi annars ”inte kan bevisa att vi betalar löneskatt”. Ganska kränkande att anklaga en hel sektor för att skattefuska, och också en enkel sak att kontrollera med Skattemyndigheten.
I förra veckan skulle vår ordförande köpa en telefon. Men i butiken får hon höra att hon ”inte alls är firmatecknare”. Det stod nämligen inte i bolagsregistret. Nej, för vi är ju inget bolag!
Ännu mer allvarligt är att myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor, MUCF, inte heller verkar förstå ideella organisationer. Vårt ungdomsförbund har flera gånger fått avslag på sina bidragsansökningar. Förbundet får inte kräva likalydande stadgar av sina lokalföreningar (men ska samtidigt ansvara för att hela organisationen är demokratisk…) Tjänstemän har ifrågasatt ordval i protokoll från lokalföreningar och nu senast var inte den ekonomiska redovisningen godkänd då den inte följde bokföringslagens krav på ett riktigt bokslut. Ungdomsförbundet är nystartat och drivs av unga människor utan tidigare erfarenhet av föreningsliv och man har inte någon anställd ekonom eller sekreterare utan verksamheten bedrivs just ideellt. Hur tänker myndigheten att man ska stödja dessa ungdomar i sin strävan att genom demokratiska metoder förbättra situationen för djuren med dessa orimliga krav?
Vår sektor har tagit, och fortsätter ta, ett stort ansvar för att hjälpa människor och djur i nöd, att förbättra situationen för utsatta grupper och natur, att erbjuda meningsfulla fritidsaktiviteter för unga och samlingsplatser för ensamma äldre. Och vi gör detta med glädje. Men vi kräver att bli erkända och vi ska inte behöva bli små företag för att myndigheter ska kunna stödja oss, samarbeta med oss eller för att få köpa en mobiltelefon. Frågan är hur vi tillsammans ser till att detta blir möjligt?
Åsa Hagelstedt