Forskarna Axel Brechensbauers, Maria Grafströms, Anna Jonssons och Mikael Klintmans antologi handlar om samverkan mellan forskning och praktik. Antologin är både ett resultat och en förlängning av ett forskningsprojekt om kunskapsproduktion i samverkan mellan akademi och praktik. Som ett övergripande resultat av olika studier på Ideell Arena, NSV, Tillitsdelegationen och Centrum för idrottsforskning har författarna sett ett behov av att diskutera och problematisera synen på kunskapssamverkan – och att försöka utveckla nya sätt att nå ut med forskning. Deras arbete har därför bland annat lett till denna essäsamling – i vilken olika författare samt även en serietecknare har medverkat. De valde medvetet essäformatet för att kunna reflektera lite mer fritt, och Maria Grafströms essä bygger på de intervjuer som gjordes kopplade till just Ideell Arena.
I essäsamlingen framgår bland annat att gapet mellan forskning och samhället ökar, att det finns en viss misstro mot forskningen i samhället. Essäsamlingen problematiserar de stereotypa bilder av forskning som finns och frågar sig hur vi kan förstå gapet och prata om samverkan på ett fruktbart sätt. Gemensamt för essäerna är att de belyser vad som behöver förstås och vad som behöver göras i samverkansprocessen. Vad innebär det att producera kunskap tillsammans?
Olof Hallonsten belyser i essäsamlingen att forskningen inte kan leverera några enkla svar. Att forskningens roll är att problematisera och skapa nya frågeställningar. När försök görs att popularisera forskningen, menar skribenten att kunskapens nyanser försvinner. Att forskningens roll snarare är att ompröva och ställa frågor tillbaka in i praktiken.
Ett resultat av forskningsprojektet är att mångfalden är bra, att det behövs olika typer av kunskap, både vad gäller kunskapen som skapas från forskningens håll men också att den kunskap som finns i samhället är viktig. Forskarna resonerar också kring att det behövs en ökad förståelse för processen kring skapandet av kunskap och att det inte är nödvändigt att nå konsensus. Att konfliktytorna och olikheterna berikar och bidrar till kunskapsutvecklingen. Samverkan är viktig, vi behöver nå bortom den egna gruppen, forskare som samhälle. Växelverkan mellan olika grupper skapar kunskap och vetande tillsammans.
Katarina Gustafsson, program- och nätverksansvarig, Ideell Arena